Är inne på min tredje lediga dag. I tisdags avslutade jag en nio dagar lång arbetsvecka, som inte blev lättare av sena nätter och några fantastiska berusningar.
Nio dagar går att överleva, även längre perioder. Sömnen är oftast inte ett problem, inte heller maten även om det blir fler köpta färdigrätter än vanligt. Det som oundvikligen negligeras är hemmet. Disk- och klädhögar når nya höjder, dammråttorna kivas längs väggarna och byrån/böckerna i bokhyllan/fönsterbrädan täcks av ett vitt lager.
I onsdags fick dammsugaren en ny påse, vilket blev till en nytändning. Den ville dra golvet med sig av bara farten, dammråttorna hade ingen chans.
Den gröna strutsfjäderdammvippan tog hand om resten, när jag skakade ur den utomhus bildades ett redigt moln.
Kläderna sorterades, hängdes, viktes eller for ner i tvättkorgen.
Disken väntade jag med till sist, det är det minst tråkiga att ta itu med. Nästan ett nöje. Under halvåret i USA fick jag goda associationer med sysslan, det var en stund på eftermiddagen av arbetsdagen jag hade för mig själv. Lilla E fick se en sak på TV och Baby J tog sig en tupplur.
När jag var klar begav jag mig ut, en långpromenad till Spuntino på Erstagatan för en av deras fantastiska mackor, och vidare till far för att fylla på hans förråd av honung. På vägen köpte jag en matta till köket, en lagom kitchig i plast. Kvällen rundades av med en fika på Ritorno med Malin och Frida.
Det var belöningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar