South Orange, dag 3

Det mesta ar sig likt. South Orange ser ut som det gjorde nar jag lamnade stallet. Det ar svart att tro att tre manader har passerat. Men nar jag ser barnen vill jag tro att det var langre tillbaka jag sag dem sist. Lilla E har mognat. Baby-J gar och springer som det vore det mest naturliga i varlden, trots att det inte gatt mer an en manad sedan han tog sitt forsta steg, den 6 september.
Mamma A och Daddy D ar lika fina. De har inte forandrats det minsta. Det kanns fantastiskt att vara tillbaka i familjens vardag, som var min vardag i varas.

Elin heter min ersattare. Hon kom till S.O. tva veckor efter att hon tog studenten, tre dagar efter att jag atervande till Sverige. Jag har fatt mycket tid med henne (och barnen) de senaste tva dagarna. Vi har funnit varandra och samtalat mycket. Det kanns valdigt kul. Och hon kommer fantastiskt bra overens med barnen, det ar fint att se. Lilla E ar fast vid henne och baby-J ar kar och vill inte ha nagon annan.

Varje kvall har Lilla E fragat mig om jag kommer att vara kvar morgonen efter, och skiner upp nar jag svarar ja. Vid middagsbordet har jag fatt aran att sitta bredvid henne. Imorgon ska jag folja henne till skolan, hon sager att bara jag far folja med, men vi far se hur det later imorgon. Hur som helst, det kanns bra att hon tycker att det ar kul att jag ar tillbaka. Naturligtvis.