fredag 31 oktober 2008

70% mörk choklad-brunt!

Vi tar det från början.


Först blev det klippt.


I väntan på färgningen bläddrade jag i en bok om olika kläddesigners. Om Pierre slutar designa men fortfarande andas vet vi varför. Och mannen ligger på en hund! Fruktansvärt!


Så fort färgen hade satt sig och håret hade torkat smet jag in på toaletten för att ta bild! Ansiktsuttrycket skvallrar om hur ovant det kändes att se mig själv i brunt hår.


Så fint! Så nöjd!


onsdag 29 oktober 2008

Säg adjö...


...till de blonda lockarna!
I morgon byter de skepnad.

Birkin

Det är roligt att jobba på biograf. Man ser mycket folk, en del kändare än andra. Dagens "kändisspotting" på biografen var dock av mycket speciellt slag. Det var ingen människa, det var en väska. En Birkin bag. En äkta Hermés Birkin bag i orange kulör. En legend - jag rös!


Vovve, Jane Birkin, the Birkin bag.

lördag 25 oktober 2008

Jag lever!

Jag överlevde filmen. Den var riktigt bra. Lagom läskig. Mycket snygg.

Jag överlevde högskoleprovet. 7 timmar i hög koncentration, nästan i alla fall. Matten i logikdelen var svårast, väldigt mycket är bortglömt, bland annat räta linjens ekvation (men jag har ju aldrig haft nytta av den sedan matte b-kursen!!!).
Statistiken gjordes två gånger, hoppas innerligt att det är första delen som räknas, den andra var betydligt kämpigare. Läsförståelsen och orden kändes bäst. Om 4 veckor vet jag hur det gick. Jag vågar inte kika på facitet som läggs upp ikväll redan.

Är hemma och laddar om. Ska träffa Lina och fira att provet är över. Vi delade skrivsal på Värmdö gymnasium idag. Det var otroligt kul att ha henne med. Jag vill till en mysig bar och ta en drink. Babs? Underbara bar? Morfar Ginko? Vi får se.

fredag 24 oktober 2008

Livrädd

Idag ska jag gå och se en skräckis på bio. Jag kan bara komma på ett tillfälle jag har gjort det innan, då såg jag the RIng på Filmstaden Söder med min pojkvän Joel när jag var 16 år. Vi fick inte se hela filmen, brandalarmet gick av mitt under visningen. Sedan dess har jag inte gjort ett ärligt försök, av den enkla anledningen att jag avskyr läskiga filmer, för jag avskyr att vara rädd. Det är en hemsk känsla! Jag skulle inte gå in i Spökhuset frivilligt, inte ens mot en stor summa pengar.
Men idag ska det banne mig bli av, jag ska se Låt den rätta komma in!

Jag har kommit på en taktik som jag ska försöka hålla mig till så att det här ska gå vägen.
1. Se den på dagtid, klockan 15.45 på Victoria. Om det är ljust ute är dit mindre läskigt jämfört med om det hade varit mörkt, inbillar jag mig.
2. Biljetten är redan köpt på internet. Så nu måste jag gå och se den av rent ekonomiska skäl. Ett genomtänkt drag som ska förhindra att jag fegar ur i sista stund.
3. Jag har valt en plats i mitten på en rad, det försvårar smitningsförsök under filmen.
4. Intalar mig att det är en bra film och att jag gör vad som helst för konsten. Sanningshalten i det påståendet kommer att visas senare ikväll, när filmen är slut.

När vi redan är inne på ämnet film, tog en snabbgenomgång av filmfestivalens program som damp ner i brevinkastet idag. Det var inte särskilt mycket som kändes intressant. Framförallt vill jag inte gå och se någon film som kommer att dyka upp på biograferna senare, det är ju totalt meningslöst. En idé är att köpa dagspasset och sedan plocka filmer slumpmässigt, det är värt att fundera på.
Om någon läsare planerar att gå på filmfestivalen eller hört om någon film som ej bör missas, lämna en kommentar vettja!

Framtiden

Jag har ambitioner i livet och jag hoppas att det märks.
Länge har det varit just ambitioner, alldeles för många som spretat åt olika håll och snarare skapat stress framför någonting vettigt. Men det senaste året har de flesta fallit bort och två olika vägar har klarnat fram.

På lördag väntar högskoleprovet. Det är första steget i att realisera den ena "vägen", som är den det möjligtvis lutar mest åt.

Innan jag bestämmer mig måste jag ändå ge den andra en sista chans. Därför blir det inte universitetet i vår. Exakt vad det blir vet jag inte än och jag envisas med att vara hemlighetsfull fram till att jag vet. Men någonting mer lekfullt och mindre akademiskt kommer det att bli.

Jag kan inte göra saker halvhjärtat, antingen blir det superbra eller ingenting. Jag har inte presterat särskilt mycket sedan studenten, och antagligen beror det på det, jag har inte varit säker.
Det har krävts tid (och erfarenheter) för att få valen att mogna fram. Men jag tror att jag närmar mig beslutet, och när det är taget finns inte mycket som kan stoppa mig! Sicken tur att jag har sparat mina studiemedel.

torsdag 23 oktober 2008

Skärpning!

Plötsligt har en vecka gått sedan sista inlägget. Jag får be om ursäkt för den bristande kontinuiteten, som är a och o i bloggsammanhang. Ska skärpa mig, i alla fall försöka skriva oftare.

I lördags satte han punkt på det som har gjort de senaste två månaderna ovanligt spännande, berusande och fina. Just då, i den stunden han sa det, kände jag bara tomhet och förvirring. Men samtidigt en stark känsla av att kvällen inte fick avslutas så, i tomhet och förvirring. Vi var tvungna att göranågonting. Vi tog en drink och sedan hamnade vi på Rigolettos nattbio och såg "Tropic Thunder", regisserad av Ben Stiller - vilket syntes i varje filmruta. Steve Coogan i rollen som regissör var en av anledningarna till filmvalet. Att han bara medverkar ca 20 minuter av filmen gjorde inte så mycket, hans magnifika sorti var en av de bästa delarna i filmen.
Dagen efter sågs vi igen, på Zita för att se två av Roy Anderssons filmer han gjorde på filmskolan. De filmades i slutet av 60-talet i Stockholm, och de innehöll många vackra bilder av staden. En del scener byggdes upp av stämningar, ett tidigt drag av det grepp han använder sig frekvent av i sina senare filmer, och som jag tycker mycket om.
Självaste Roy besökte visningen, tillsammans med några skådespelare och produktionsmedarbetare. Det var väldigt intressant att höra vad de hade att säga om filmerna, speciellt om hur det var att jobba med Roy som regissör.

Jag skulle kalla oss för vänner redan. Det blev ett avdramatiserat slut, vilket jag är väldigt glad och lättad över.

torsdag 16 oktober 2008

Ess!

Onsdagskvällen blev en riktigt lyckad kväll!

Den inleddes med grym viltbiff med rårörda lingon från Hötorgshallen. Utanför Zita mötte jag upp mor, vi såg Polska filmklubbens visning av "Sztuczki", "Tricks" på engelska, som visade sig vara en pärla. Måste se till att få över ett DVD-exemplar så kan jag ha polsk filmklubb hemma.

Därefter drog jag hem till Evelina på Krukamakargatan. Sist jag var där var strax innan vi tog studenten för tre år sedan. (Vart tog de tre åren vägen?) Då bodde hon där med sin mor, nu har hon flyttat till Gotland och lägenheten har blivit ett mindre kollektiv. Jag räknade till fyra rum (lika många boende), två toaletter, stor hall och kök. Lägenheten tog aldrig slut, den påminde om en labyrint med dörrar överallt.
Vi satt i Evelinas rum och laddade inför klubb Ess på Marie Laveau. Väl där mötte jag Lina, Sara och Felicia. Fick höra den stora nyheten att Felicia blivit uttagen som utbytesstudent och ska fara till Paris till vårterminen, det låter väldigt spännande. Ja, jag är lite sotis.
Det var hög aktivitet på dansgolvet och det spelades en hel del dansanta melodier som fick kroppen att ryckas med. Men, mina känslor för Cristian Dinamarca är och förblir kalla. Han gjorde inget vidare första intryck på Dans Dakar, där han körde "Will I ever fall in love" med Alice Deejay, som väckte många högstadiediscominnen, och Justin Timberlakes Sexyback, vilket i mina öron är rent publikfrieri. Skandal! Han höjde sin nivå en aning igår kväll, men det är långt kvar.


Dinamarca ser oförstående ut inför kritiken.

Lina och jag ramlade i säng efter klockan 4. Vid 8 drog hon upp mig, hon skulle iväg till jobbet. Jag följde henne till Farsta där jag tog tåget till Sandsborg för att hämta cykeln som stod parkerad vid tunnelbanan. Eftersom någon usel människa skruvat bort hela ventilen på framhjulet fick jag leda hem den, i regnet. Ahh, gör någonting meningsfullt med era liv eller gör ingenting alls! Undvik åtminstone onödigheter, som att pysa ut ett däck. I alla fall på en cykel, att göra det på en SUV är meningsfullt.
När jag kom hem kröp jag upp i sängen och sov, till 15 på eftermiddagen. Jag har inte sovit ut en endaste natt i veckan, det är inte likt mig, så dagens sömn var välbehövlig. Och om en stund ska jag sova ännu mer! Lovely.

onsdag 15 oktober 2008

Sinnesstämning

Jag borde ligga i sängen och sova, jag vet. Det blev en lång dag på jobbet, kom inte hem förrän klockan 23, och det går inte att gå och lägga sig på en gång. Jag förmår inte det.

Sedan ett tag tillbaka har jag varit en glad person. Lycklig. Smilat lika brett som Lindstrøm ler på skivan. Av flera anledningar, men främst en.

Samtidigt börjar saker och ting hopa sig. De stora tentorna och uppsatsens inlämningsdag börjar skymta där borta.
Jag förstorar upp tentorna, har överdriven respekt för dem, till den grad att jag inte tror att jag har en chans att klara dem. Det är inte första gången jag gör det. Trots självmedvetenheten om "problemet" vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att vända på det. Det finns ett glapp mellan "promblemet" och "lösningen", så skulle man kunna uttrycka det.

Och så måste jag städa. Min lägenhet börjar likna kontoret tillhörande nobelpristagaren i ekonomi. Om ni tycker att han ser lite väl surmulen ut för att nyss ha kammat hem ära, pengar och bankettmiddag kan jag tillägga att rubriken på DN-artikeln, som bilden är hämtad från, lyder: "Finanskrisen gör mig jätterädd."
Men städningen får vänta till torsdag. Imorgon, efter en dag på universitetet, ska jag och mor se polsk film, "Sztuczki", och sedan blir det raka vägen till klubb Ess. Jag måste få dansa av mig lite överflödig energi!

måndag 13 oktober 2008

Ja, jag är tillbaka

Det blev inte så mycket tid åt bloggande i staterna. Inte så konstigt. För att kort summera vistelsen kan jag säga att jag återigen kände mig som en del av familjen Bailey, barnen kände igen mig, NY var så fantastiskt som jag mindes det (och alldeles underbar på sensommaren/hösten) och jag fann en ny vän, Elin.

Det har inte ens gått en vecka sedan jag kom hem, ändå känns det som att det var betydligt längre sen. Jag kan inte förklara varför.
Det fotograferades en hel i USA, det kommer att dyka upp bilder här inom kort.

fredag 3 oktober 2008

Kronologisk ordning

Tisdag.

Planet landade strax innan klockan 12 i tisdags. En halvtimme senare stod jag pa perrongen och vantade pa taget till NY. Jag flog igenom immigration. Var lite nervos, det ar lite smalaskigt att sta infor barska man och svara pa fragor. Jag fick EN fraga: Are you here on vacation?
That's right, svarade jag. Han nickade, stamplade valdsamt med stamplarna och rackte over passet. I passet stod datumet 29 mars 2009. Det blev ingen grillning. Jag fick de sex manader visumet ger mig ratt till, lite synd att jag bara ska utnyttja sju av dem.

Det var relativt lugnt pa Penn Station nar jag anlande. Jag gick mot utgangen pa 7th Ave, styrde mot Herald Square via 34th St och svangde soderut pa Broadway. Pa 23th St gick jag det resterande kvarteret till 5th Ave, dar mamma A's jobb ligger. Presenterade mig for the doorman och tog hissen upp till nittonde vaningen. Jag fick en bekraftelse pa att NY-lokalsinnet finns kvar.
Tack vare att kontorets internet lag nere, vilket aven drabbade telefonerna, fick mamma A och hennes kollega en lugn eftermiddag, och jag en lang pratstund med mamma A. Jag lamnade kvar min packning dar och tog en promenad i omradet. En cinnamon raisin bagel med cream cheese inhandlades pa forsta, basta deli. Jag fortsatte Broadway ner till Union Square och bestallde en "tall tripple cappuccino" pa forsta, basta Starbuck's. Jag ringde hem till Sverige och far pa forsta, basta telefonkiosk. Det var obegripligt att jag var dar, tillbaka i NY.

Jag atervande till mamma A's jobb lagom till hennes arbetsdags slut, via Park Ave, runt Gramercy Park, sneddade over Madison Square Park. Uppe i tradtopparna kikade nagra kojor fram, jag blev fortjust i dem. Efter att ha fotograferat dem blev jag stoppad av en man med en TV-kamera pa axeln som fragade om jag kunde tanka mig att bli intervjuad for ett reportage i tysk TV. Det skulle handla om tradkojorna, som tydligen var en nyinstallerad konstutstallning. Jag stallde upp, och har forhoppningsvis varit pa tysk TV med en berattarrost palagd over min egen.

Mamma A och jag tog taget till S. O. tillsammans. Jag fick antligen traffa barnen, och Elin. Daddy D, som kom med ett senare tag, gav mig en ordentlig kram. Forsta kvallen tillbringades i huset. Jag holl mig vaken till midnatt, sammanlagt tjugosex timmar, bortsett fran nagra tupplurer pa flyget. Det ar knepet for att slippa jetlag.


Onsdag.

Efter lunch tog vi, Elin, barnen och jag, en utflykt till Turtle Back Zoo dar vi motte upp delar av parkganget: Carey med Greta och Lincoln och Nicole med Duncan. Vi kikade pa djuren, matade kanariefaglar och sag nar alligatorn (notera: bestamd form, singular) fa fyra djupfrysta faglar till mellanmal.
Runt om hasthagen satt det uppe skyltar med texten "We BITE", gissningsvis har nagot zoo blivit stamd for att en hast naffsat pa nagons fingrar.
Barnen somnade i bilen pa vagen hem, vilket tyvarr innebar att de inte somnade forran framat klockan 10 pa kvallen. Jag och Elin passade pa att ga pa bio, vi sag "Choke". Den var helt OK. Skulle inte bli forvanad om den dyker upp pa Stockholms filmfestival, under den aterkommande kategorien "American independent".
Efter biobesoket fick jag Elin att smaka pa sushi for forsta gangen, pa Ariyoshi, ett av S.O.'s tva sushistallen. Jag tog en California Roll och en Superman Roll. Sushi pa den har sidan om Atlanten smakar tusen ganger battre den som rullas i Sverige.


Torsdag.

Det blev en lugn formiddag. Bada barnen vaknade klockan 7 pa morgonen, trots att de somnade sent kvallen innan. Vid 11 tog jag mina skolbocker och satte mig pa Bonte, ett stenkast fran tagstationen. Jag fick en del plugg gjort innan Elin och barnen, som hade varit pa biblioteket, plockade upp mig for lunch pa det nya pizzastallet.
Nar vi var matta och belatna gick vi till parken vid the Carwash. Vid 16 var vi hemma och de kvarstaende timmarna till mamma A's ankomst forsvann fort.
Efter middagen tog Elin och jag en promenad, kopte glass pa Carvel och hittade roliga prylar pa apoteket Rite Aid.
Nar vi kom hem hade kvallens vicepresidentdebatt hunnit borja. Till en borjan blev vi oroliga av att senator Biden trasslade och blandade ihop ord, men det kandes som att han tog over mot slutet. Saga vad man vill om guvernor Palin, men hon har karisma, aven om det som sags ar skrammande. "She is very likable" som en kommentator sa.
Jag hittade min favorit i moderator Gwen, hon sag ut att vara hamtad fran 50- eller 60-talet, dessutom korde hon med raka puckar och lat sig inte bli overkord.

Enligt klockan ar det redan fredag, och det ar hog tid for mig att ga och lagga mig. Sov gott, och god morgon Sverige!

South Orange, dag 3

Det mesta ar sig likt. South Orange ser ut som det gjorde nar jag lamnade stallet. Det ar svart att tro att tre manader har passerat. Men nar jag ser barnen vill jag tro att det var langre tillbaka jag sag dem sist. Lilla E har mognat. Baby-J gar och springer som det vore det mest naturliga i varlden, trots att det inte gatt mer an en manad sedan han tog sitt forsta steg, den 6 september.
Mamma A och Daddy D ar lika fina. De har inte forandrats det minsta. Det kanns fantastiskt att vara tillbaka i familjens vardag, som var min vardag i varas.

Elin heter min ersattare. Hon kom till S.O. tva veckor efter att hon tog studenten, tre dagar efter att jag atervande till Sverige. Jag har fatt mycket tid med henne (och barnen) de senaste tva dagarna. Vi har funnit varandra och samtalat mycket. Det kanns valdigt kul. Och hon kommer fantastiskt bra overens med barnen, det ar fint att se. Lilla E ar fast vid henne och baby-J ar kar och vill inte ha nagon annan.

Varje kvall har Lilla E fragat mig om jag kommer att vara kvar morgonen efter, och skiner upp nar jag svarar ja. Vid middagsbordet har jag fatt aran att sitta bredvid henne. Imorgon ska jag folja henne till skolan, hon sager att bara jag far folja med, men vi far se hur det later imorgon. Hur som helst, det kanns bra att hon tycker att det ar kul att jag ar tillbaka. Naturligtvis.