I love Lars

Igår hittade jag ett oöppnat exemplar av Breaking the waves i bokhyllan, som hittades billigt på internet för ett bra tag sedan. Den var precis så fin som jag mindes den.

Jag såg den för första gången på Alla hjärtans dag i första ring på gymnasiet. Mina tjejkompisar och jag ville se en romantisk men bra film, och blev tipsade om kärlekshistorien mellan Emily Watsons Bess och Stellan Skarsgårds Jan. Den slog sönder alla våra rosafärgade drömmar om kärleken. Den var romantisk och bra, men visade en annan sida av the great love än vad vi hade tänkt oss.
Kvällen till ära fick jag även krossa en pojkes hjärta över telefon. Vi hade hånglat sista kvällen av Fest-I-Valen-festivalen i Norrköping veckan innan.
Han och jag gick på samma skola, vi undvek varandra tills dess han tog studenten. Han gick i årskursen över mig.

Det kan ha varit den första filmen av Lars von Trier jag såg, den eller möjligtvis Dancer in ther dark. Varje film har sin egen stil och sin egen styrka, men genomgående får han skådespelarna att bli sina karaktärer, ända ut i fingerspetsarna. På något sätt får han dem att blomma ut och visa alla små nyanser av människan, den spröda, den starka, den bittra, den naiva, den sorgsna, den kritiska, den hoppfulla, den blinda...

Idioterna har en sjuk och samtidigt fullständigt logisk logik, och en av de bästa öppningsscenerna jag någonsin sett, även om den spårar ur under ett parti.
Dogville är ett experiment rakt igenom, och det faller ut så väl. Att hela filmen utspelar sig på en öppen yta med kritstreck till rum tar inte bort känslan för miljön, det som inte finns där fylls med hjälp av ens egen fantasi.
Direktören för det hele var Lars von Triers nödvändiga paus från arbetet med USA-triologin, där Dogville och Manderlay utgör de två första delarna. En komedi nära gränsen till fars, men lyckas hålla sig på rätt sida. En av hans lättsammare filmer, men som samtidigt visar hans otroliga bredd.
Dancer in the dark är Björk och Lars von Triers blod, svett och tårar. Flera av scenerna i filmen är filmade reptitioner, som kom med då Björk inte klarade av att ta om dem känslomässigt. Hela inspelningen sattes i spel när Björk plötsligt försvann. I extramaterialet finns en scen där en pressad Lars von Trier förklarar att han faktiskt är avundsjuk på henne, och önskar att han också kunde lämna inspelningen sådär.
Manderlay, som följer Dogvilles fotspår, är ärligt talat den enda av Lars von Triers filmer som varit medioker, även om det mest beror på att Bryce Dallas Howard inte lyckades göra jobbet som Grace lika fint som Nicole Kidman.

På vägen till jobbet rusade jag förbi Megastore där jag plockade upp första säsongen av Riket. Säsong två är på väg med posten. Europa står kvar i hyllan och väntar på nästa filmkväll. Det finns några Lars von Trier-luckor kvar, som ska fyllas.

NY-illusioner

Längtan efter New York börjar växa sig stor.
Det blev inte bättre av att se Dom kallar oss artister-avsnittet med Nina Persson för några veckor sedan, där hon vandrade runt i Harlem och välbekanta delar av Central Park.
Hon gav en träffande redogörelse av staden; en väldigt stor del av stadens invånare är ditflyttade, alla med drömmar och förväntningar. På så vis har alla samma rätt till staden, och får göra den sin egen - på sitt sätt.
Den känslan fick jag under mina 6 månader i NJ/NY.

Tills jag har fått klartecken att köpa flygbiljetterna, som ligger på knappt 4000 kronor (!), finns det enkla medel att förflytta sig till det stora äpplet, om så bara för en liten stund.


Ät en cinnamon and raisin-bagel på Albert & Jack's på Engelbrektsgatan, gärna tillsammans med gröten med torkad frukt som serveras i pappersburk med lock - det är det närmsta New York det går att komma på den här sidan om Atlanten!
Det är bara det goda kaffet, som är långt över NY-standard, som spolierar och håller en kvar i Sverige.

På Sirap i Vasastan serveras dugliga pancakes med lönnsirap, även om de missförstått konceptet Blueberry pancakes, och lagt tinade blåbär i en prydlig hög på pannkakorna när de ska vara inbakta i smeten. Så tokigt!

Snart kommer även tunnelbanan få en härlig NY-touch över sig, i och med de nya "ståvagnarna" som går på prov på röda linjen. Jag gillar dem starkt, hoppas att de får stanna kvar!

I hamn

En kväll på Södra teatern, full av elektronisk musik av alla dess slag. Gubbar som gick loss med räffsor och makadam, en Hans som inte gjord så mycket på scen men visade underbara små filmer på duken bakom sig och ett gäng män som hukade sig över sina vattenkänsliga och ljudalstrande prylar. Det var intressant, men bäst blev det när djerna kom igång. Då sattes klackarna i taket, bildligt talat.
Jag tappade räkningen på bekanta jag sa hej till, och på ölen som slank ner i strupen. (Tillräckligt för att glömma oron ett tag.)

Söder om söder

Idag var det första gången jag promenerade till Svedmyra, första gången jag åt en semla för i år, första gången jag var på Gateau i Enskede, första gångne jag var inne på Bea-affären och första gången jag såg frukten Ugli.


Är det en minisemla eller är det en gigantisk presskaffe?


Ugli. En ful frukt med ett fint namn.

Ledig tid

Är inne på min tredje lediga dag. I tisdags avslutade jag en nio dagar lång arbetsvecka, som inte blev lättare av sena nätter och några fantastiska berusningar.
Nio dagar går att överleva, även längre perioder. Sömnen är oftast inte ett problem, inte heller maten även om det blir fler köpta färdigrätter än vanligt. Det som oundvikligen negligeras är hemmet. Disk- och klädhögar når nya höjder, dammråttorna kivas längs väggarna och byrån/böckerna i bokhyllan/fönsterbrädan täcks av ett vitt lager.

I onsdags fick dammsugaren en ny påse, vilket blev till en nytändning. Den ville dra golvet med sig av bara farten, dammråttorna hade ingen chans.
Den gröna strutsfjäderdammvippan tog hand om resten, när jag skakade ur den utomhus bildades ett redigt moln.
Kläderna sorterades, hängdes, viktes eller for ner i tvättkorgen.
Disken väntade jag med till sist, det är det minst tråkiga att ta itu med. Nästan ett nöje. Under halvåret i USA fick jag goda associationer med sysslan, det var en stund på eftermiddagen av arbetsdagen jag hade för mig själv. Lilla E fick se en sak på TV och Baby J tog sig en tupplur.

När jag var klar begav jag mig ut, en långpromenad till Spuntino på Erstagatan för en av deras fantastiska mackor, och vidare till far för att fylla på hans förråd av honung. På vägen köpte jag en matta till köket, en lagom kitchig i plast. Kvällen rundades av med en fika på Ritorno med Malin och Frida.
Det var belöningen.

Underbara 2008, del 4

Det är fortfarande för tidigt att släppa 2008...

Årets projekt, är inte mitt utan farfars. Att "digitalisera" gamla diabilder, och sedan maila ut dem till nära och kära.


Jag får smaka på frukostmackan i farfars knä.


Jag hjälper pappa med att tvätta bilen, vår gamla Opel.


Pappa på en av sina hojar.


Farfar med pappa i barnvagnen, på en gata i Örebro.


Farmor och pappa.


Jag poserar på farmor och farfars balkong.


Pappa och jag i matchande jackor.


Pepparkaksbak hos farmor och farfar.

Det släpper inte

Couscousresterna från igår ligger i magen och disken lufttorkar i diskstället. Har gjort en kopp te och satt mig med datorn i soffan, det vill säga sängen bäddad med överkast och prydnadskuddar. Tröttheten har inte slagit till än, men den är på väg känner jag. Har haft en intensiv och kul dag, det är först nu jag hör tankarna i huvudet.

Det är en oroande känsla som ligger och gnager inom mig. Jag är rädd att jag har gjort en nära vän illa, en handling som har missförståtts och vänt allting upp och ner. Jag vill bara ställa saker till rätta nu, på direkten, inte vänta. Men det bästa jag kan göra är att inte göra någonting alls. Det trycker över tinningarna och illamåendet vill inte släppa, men jag måste ge det tid och hoppas att det reder ut sig.

Jag vill inte tänka på det för mycket, då kryper frustrationen fram som mjölksyra. Om jag håller mig upptagen behåller jag lugnet, därför ser kommande vecka ut så här;
sy saker till köket och laga kläder, Art's Birthday på Södran, fest med grovis-tema, Smutstvätten, jobb, fixa jobbgrejer, jobb, möte, filmfestivalplaneringsfika, Gomorra, och filmquiz.