No music

Kopplade in min iPod i pappas dator så att den skulle få ladda batterierna till flygturen. Någonting gick fel, väldigt fel. Den fick inte i sig någon ström, istället var den påslagen natten igenom.
En nio timmar resa utan musik är tortyr. Jag skämtar inte.

Hos Pressbyrån hittade jag en nödlösning; Japanska bildpussel. Förhoppningsvis är det så kul som det låter.
Hittade även ett nytt magasin i tidningsstället. Petite magasin, en modetidning för BARN. Full av överstylade barn som leker modeller. Jag blev lite rädd. Det är inte rätt.

En tidig morgon på Arlanda airport

Det var fortfarande mörkt ute när väckarklockan ringde, klockan 04.45. 45 minuter senare satt jag som enda passagerare på buss 56 till Centralen för att hoppa på Flygbussen. Kunde nästan tro att jag var den enda vakna personen i stan, utöver stavgångaren som pinnade förbi busshålplatsen på Kungsholms strand.

Nu är jag in-checkad och klar. Gate 18, flyget avgår 09:10. Jag landar strax efter klockan 18 svensk tid, strax efter lunch i New York.
Från Newarks flygplats tar jag NJ-Transit-tåget till Penn Station, promenerar Broadway söderut till Annelis jobb där jag får stuva undan packningen. Sen väntar en slapp dag på Manhattan. En promenad i Central Park skulle vara skönt. Kanske en fika på P & W's Sandwich Shop mellan 110th och 111th St på Amsterdam Ave efteråt. Eller Hungarian Pastry Shop som ligger vägg i vägg.
Eller så tar jag Central Park en annan dag och åker till Tompkins Square Park i East Village istället och återupptäcker Alphabet city.
Det är svårt att begripa att jag idag kommer att gå på New Yorks gator, stirra upp mot skyskraporna, höra taxibilarna tuta och "Stand clear of the closing doors, please"-mannens trygga stämma i tunnelbanan och dricka billigt blaskkaffe.
Snart är jag där!

Tystnad.

Mobilen var så tyst, hela dagen. Till slut ringde jag till den för att se att den fungerade som den skulle.

Patetiskt? Ja. Men jag tycker inte om det ordet.

En biobesökare glömde ett ex av Expressen vid biljettkassan ikväll. Jag läste den på tunnelbanan hem. Tydligen är Carolina Gynning och Andreas Kleerup tillsammans. Vad fint. Jag tror att de passar bra ihop.

Amerikanen inom mig

Denna förkylning har inte helt varit som andra förkylningar. Denna gång har jag snytit mig i äkta Kleenex-stil. Precis som de gör i Amerika.

Förut förstod jag inte alls poängen med Kleenex-askar. Är det någon på den här sidan om Atlanten som någonsin känt ett behov av Kleenex?
Om det inte hade varit för teven hade Kleenex varit okänt för Europa. Det är genom amerikanska produktioner vi har bekantat oss med de pappersfyllda askarna. Utöver teveserierna har de en fast roll i talk-shows, var det "Sally" som alltid hade ett paket på soffbordet?
Men saker och ting förändras, ett halvår i USA påverkar en på fler sätt än vad man tror. I huset i South Orange fanns de på tre bestämda ställen, i de båda bardrummen och köket. Efter ett kort tag blev det tydligt. En kleenex är trevligare att snyta sig i än en bit toalettpapper, oavsett kvaliteten. Och de är behändigare än pappersnäsdukar, eftersom de går att spola ner i toaletten utan att stopp bildas. En ny vana utvecklades.

I förra veckan, när det inte gick att missta sig på att jag hade blivit förkyld, köpte jag mig ett paket "ansiktsservetter", som de kallas här. Och varje gång jag har snytit mig har det varit lite roligare än vanligt. Jag är fast.

Nej, nu måste jag verkligen gå och lägga mig.

Tråkmåns

Ibland är livet så ospännande, osexigt och olustfyllt det bara kan bli. Jag tror att man behöver de stunderna också. Jag är i alla fall inne i en sådan period nu. Men det brukar betyda att jag får några av de mest ospännande, osexiga och olustfyllda, men ack så nödvändiga, sakerna gjorda;

Dammsugit våningen. (En av de få fördelarna med att bo på 17 kvadratmeter är att det tar inte så lång tid.)
Tvättat fönstret (Om det inte gjordes i våras, eller våren innan det, så är det på tiden, minst sagt.)
Målat tånaglarna (Bara att välja rätt rosa nyans kan ta ett tag.)
Lagat thai-gryta from scratch, från eget huvud! (Den här gången blev det gott, också!)
Skickat viktiga mail (Det tar alltid längre tid än vad man tror.)
Planerat närmsta framtiden, dvs helgen (Plugg, jobb, promenad på Djurgården, yes!)

Och så har jag kollat på ännu mer Sex and the City, till den grad att jag börjar tänka "livet är precis så här", "det här är min bibel" och "jag vill bli som hon" och jag börjar längta efter att vara 35 år, leva på hemkörd mat och bo på Manhattan, såklart.

Perioden är slut för denna gång. Imorgon måste jag vara produktiv och effektiv igen. Och det betyder att jag måste gå och lägga mig nu!

Fortfarande halsont

12 timmar sömn, 2,5 kannor med te, 5 kiwifrukter, 4 äpplen och 5 satsumas gav oväntat lite resultat. Vad ska jag göra för att bli frisk??

Ovanligt ofruktsam dag, men jag tänkte att sjukdomen kanske behöver lite vila. Inte masa iväg till universitetet, biblioteket eller jobbet som jag har gjort alla andra dagar. Bara dricka te, kolla på Sex and the City och äta linssoppa. Så blev det. Iklädd myskläder och raggsockor. Vilken fantastisk dag!

Fick ett sms från Evelina med en uppmaning om att kolla på sida 16 i Metro, efterföljt av en rad utropstecken. När jag väl gav mig ut letade jag upp ett exemplar av tidningen och bläddrade sidan. Min första tanke var att hon var med, så var inte fallet. Hennes meddelande syftade på en artikel om att Polen vill kastrera pedofiler. Det är lustigt, vem hade trott att Polen skulle gå i bräschen för det?

C-vitaminerna anfaller!

Kvällens taktik är att chocka förkylningsvirusen med c-vitamin och te! Jag har förberett en stor tallrik fruktsallad innehållandes äpplen, satsumas och kiwi! Massor utav kiwi!
Till det, en kanna te. Sibyllans Spice-krydd-blandning. (Märkligt namn på teet egentligen, väldigt kaka på kaka. Kan tänka mig att det är anpassat för östermalms äldre krets, som kanske inte förstår att spice syftar på att det är ett kryddte.)
För er som inte vet det, jag är en kryddteälskare. Chai, kashmiri och saffran/chili är andra favoriter. De flesta fruktteer smakar bara konstgjort. Min mamma tillhör en egen kategori teälskare, hon dricker bara ceylonte, hon tycker till och med att earl gray smakar parfymerat.
Nog om te.

Om inte c-vitaminbomben gör tricket vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag börjar misströsta. Nog om förkylningen. Vi hörs en annan dag.