Ahhhhhhh!!!
Jag har slagit till på ett par flygbiljetter till New York!
30 september till 7 oktober är jag borta.
Det var ett himla trassel för att hitta hyffsade priser på biljetterna, men till slut fann jag dem på kilroy.
Nu ska jag till Ritorno och läsa, läsa, läsa. Om någon har lust att titta in!
onsdag 10 september 2008
måndag 8 september 2008
Förbannade förkylningshelvete
Jag frös inatt. Nicht gut. Märkte även att jag satt och frös på biblioteket idag, i min varma stickade tröja. Even worse. Även näsan visar förkylningssymptomer. Panik!
I natt blir det vinterpyjamasen och kanske till och med raggsockor. Och Nyquil!
Världens bästa förkylningspreparat, insmugglat från landet i väst. Där har de bra grejer, för där får man inte bli sjuk. "It's a drug" som Daddy D sa. Det ska nog styra upp situationen.
Var i Skärholmen idag, eller SKHLM som det numera heter. Jag sa Skärhomlen när jag var liten, då pappa, jag och kaninen Nisse bodde i betongförorten på Ekholmsvägen 170 B och hade telefonnummer 740 740 7.
Det är småläskigt att åka dit, det är det varje gång. En del saker är välbekanta, torghandeln, Vivo Prisma och Munirs utländska delikatesser, jag är glad att de finns kvar! För det är inte så mycket annat som är sig likt. Jag önskar att jag kunde säga att det har förändrats till det bättre, men det tycker jag inte. Det flådiga köpcentrumet har blivit en ironisk kontrast till bostadshusen och människorna som bor där. De ser slitna ut, både byggnaderna och folket. Jag har svårt att tro att ett köpcentrum, oavsett vem det är invigt av, kommer att förbättra situationen för dem.
Att åka till Skärholmen är en känslomässig blandnig av förlorad optimism och barndomsminnen. Jag funderade på att ta mig upp på kullen för att återse huset vi bodde i, jag har bara varit förbi där någon enstaka gång sedan vi flyttade, för 10 år sen. Men jag kunde inte. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat. Och det är riktigt läskigt. När ett kapitel är avslutat, då är det det. Jag är inte den som går och påtar i gamla minnen frivilligt, mest av anledningen att jag inte känner igen den personen jag var förr i tiden. Det är riktigt riktigt läskigt. Så det är bäst att låta dem vara.
I natt blir det vinterpyjamasen och kanske till och med raggsockor. Och Nyquil!
Världens bästa förkylningspreparat, insmugglat från landet i väst. Där har de bra grejer, för där får man inte bli sjuk. "It's a drug" som Daddy D sa. Det ska nog styra upp situationen.
Var i Skärholmen idag, eller SKHLM som det numera heter. Jag sa Skärhomlen när jag var liten, då pappa, jag och kaninen Nisse bodde i betongförorten på Ekholmsvägen 170 B och hade telefonnummer 740 740 7.
Det är småläskigt att åka dit, det är det varje gång. En del saker är välbekanta, torghandeln, Vivo Prisma och Munirs utländska delikatesser, jag är glad att de finns kvar! För det är inte så mycket annat som är sig likt. Jag önskar att jag kunde säga att det har förändrats till det bättre, men det tycker jag inte. Det flådiga köpcentrumet har blivit en ironisk kontrast till bostadshusen och människorna som bor där. De ser slitna ut, både byggnaderna och folket. Jag har svårt att tro att ett köpcentrum, oavsett vem det är invigt av, kommer att förbättra situationen för dem.
Att åka till Skärholmen är en känslomässig blandnig av förlorad optimism och barndomsminnen. Jag funderade på att ta mig upp på kullen för att återse huset vi bodde i, jag har bara varit förbi där någon enstaka gång sedan vi flyttade, för 10 år sen. Men jag kunde inte. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat. Och det är riktigt läskigt. När ett kapitel är avslutat, då är det det. Jag är inte den som går och påtar i gamla minnen frivilligt, mest av anledningen att jag inte känner igen den personen jag var förr i tiden. Det är riktigt riktigt läskigt. Så det är bäst att låta dem vara.
fredag 5 september 2008
Såpa-Håkan
Det här var hösten 2000. Några månader innan jag fick samlingsskivan med hitsen från året som gått i julklapp, där "Känn ingen sorg för mig Göteborg" fanns med. Det var så jag upptäckte Håkan. Det var då jag övergav Power Hit Radio, som hjärntvättade skolan.
Jag blev hans största fan. Klädde mig i sjömanskläder på konserterna. Stod ALLTID längst fram vid scenen. Hängde på forumet på hakanhellstrom.com. Jag följde varje steg i hans karriär. Under några år var han GUD.
Trodde jag. Idag vändes allt upp och ner. Läste på DN.se om att han en gång för länge sedan varit med i ett avsnitt av TV3:s såpa "Vita lögner". Och på Youtube hittade jag beviset.
Det kom som en överraskning. Men den största överraskningen är, hur kunde jag ha missat det?! Varför diskuterades det inte av de fanatiska fansen på forumet? Varför stod det inte med i någon artikel? Varför får jag reda på det först september 2008?
Jag är förbryllad. Känner mig näst intill lurad. Jag var ju hans största fan.
Ge mig sovmorgon!
För femte dagen i rad ringer väckarklockan 07:00. Av någon märklig anledning spelas inte den fina, klassiska musiken så tidigt på morgonen i P2. Istället är det nyheter, på finska, eller samiska, jag vet inte. Det är oerhört svårt att placera språket i ett nyvaket, yrvaket tillstånd.
En halvtimme senare stuvar jag in välsorterad tvätt (inget rött bland det vita här inte!) i tvättstugans nya high-tech-tvättmaskiner. Allt körs på 40 grader, inte ens det som kräver fintvätt ser ut att ta skada, ingenting har krympt. Ketchupfläckarna på trenchcoaten jag fyndade på fyllan gick bort. Yes! Det blir totalt fem maskiner, sammanlagt femton kilo enligt tvättmaskinens våg. Klockan 7 på morgonen, före frukosten, före kaffet.
Men jag var illa tvungen. Annars hade jag stått inför dilemmat "jag har inte en (färgglad)tråd att sätta på mig!" imorgon, det hade inte gått.
Snart är den här helvetesveckan (läs jobbvecka) över. Jag har kryssat mellan hemmet-universitetet-jobbet var dag. I helgen ska jag unna mig riktig helg, lata mornar och fest! Men jobbet slipper jag inte. Till nästa vecka har saker och ting lugnat ner sig, hoppas jag.
Nu ska jag plocka på mig ett ex av DI Weekend och dricka kaffe! På Rekofabriken, en fin café/butik i Hammarbyhöjden som öppnade när jag var borta i Amerika. Sen Zita.
En halvtimme senare stuvar jag in välsorterad tvätt (inget rött bland det vita här inte!) i tvättstugans nya high-tech-tvättmaskiner. Allt körs på 40 grader, inte ens det som kräver fintvätt ser ut att ta skada, ingenting har krympt. Ketchupfläckarna på trenchcoaten jag fyndade på fyllan gick bort. Yes! Det blir totalt fem maskiner, sammanlagt femton kilo enligt tvättmaskinens våg. Klockan 7 på morgonen, före frukosten, före kaffet.
Men jag var illa tvungen. Annars hade jag stått inför dilemmat "jag har inte en (färgglad)tråd att sätta på mig!" imorgon, det hade inte gått.
Snart är den här helvetesveckan (läs jobbvecka) över. Jag har kryssat mellan hemmet-universitetet-jobbet var dag. I helgen ska jag unna mig riktig helg, lata mornar och fest! Men jobbet slipper jag inte. Till nästa vecka har saker och ting lugnat ner sig, hoppas jag.
Nu ska jag plocka på mig ett ex av DI Weekend och dricka kaffe! På Rekofabriken, en fin café/butik i Hammarbyhöjden som öppnade när jag var borta i Amerika. Sen Zita.
onsdag 3 september 2008
Underbara universitetet
Har en ledig timme mellan föreläsningarna. På Lantis serverades den äckligaste spenatsoppan, men den var billig.
Idag föreläste amerikanen Alan. Det är löjligt kul att lyssna på riktig amerikanska, det känns som att jag är tillbaka i USA. Tunnelbaneresan genom stan är en flygtur över Atlanten.
För övrigt har jag hittat den perfekta veckan för den riktiga flygturen över Atlanten, om allt vill sig väl blir det den 30:e september!
Den här dagen kunde inte ha fått en bättre start. Kollade mailen över frukost, hade fått ett från min New York-vän Mikaela som nu har återvänt till Sverige. Hon kommer på Den stora färgfesten! på lördag!!! Så kul, så kul!
Idag föreläste amerikanen Alan. Det är löjligt kul att lyssna på riktig amerikanska, det känns som att jag är tillbaka i USA. Tunnelbaneresan genom stan är en flygtur över Atlanten.
För övrigt har jag hittat den perfekta veckan för den riktiga flygturen över Atlanten, om allt vill sig väl blir det den 30:e september!
Den här dagen kunde inte ha fått en bättre start. Kollade mailen över frukost, hade fått ett från min New York-vän Mikaela som nu har återvänt till Sverige. Hon kommer på Den stora färgfesten! på lördag!!! Så kul, så kul!
måndag 1 september 2008
Pippi och jag.
Det har hänt något med mig. Jag går upp innan klockan 8 på morgonen. Jag sitter i timmar på biblioteket och läser, läser, läser. Och jag tycker att det är kul! Så pass att jag ser fram emot dagens föreläsningar på universitetet.
Jag vet precis vad som har hänt med mig. Det kallas självdisciplin, någonting jag brast i tidigare.
Det är inget vackert ord, självdisciplin. Men det är ingen dum sak. Man får saker gjorda. Och slipper stressa. Så skönt!
Kom just att tänka på Pippi Långstrump. Det är en tjej med självdisciplin! Hon säger åt sig själv när det är läggdags, och om hon inte lyssnar så säger hon till sig själv på skarpen!
Jag vet precis vad som har hänt med mig. Det kallas självdisciplin, någonting jag brast i tidigare.
Det är inget vackert ord, självdisciplin. Men det är ingen dum sak. Man får saker gjorda. Och slipper stressa. Så skönt!
Kom just att tänka på Pippi Långstrump. Det är en tjej med självdisciplin! Hon säger åt sig själv när det är läggdags, och om hon inte lyssnar så säger hon till sig själv på skarpen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
