Kopplade in min iPod i pappas dator så att den skulle få ladda batterierna till flygturen. Någonting gick fel, väldigt fel. Den fick inte i sig någon ström, istället var den påslagen natten igenom.
En nio timmar resa utan musik är tortyr. Jag skämtar inte.
Hos Pressbyrån hittade jag en nödlösning; Japanska bildpussel. Förhoppningsvis är det så kul som det låter.
Hittade även ett nytt magasin i tidningsstället. Petite magasin, en modetidning för BARN. Full av överstylade barn som leker modeller. Jag blev lite rädd. Det är inte rätt.
tisdag 30 september 2008
En tidig morgon på Arlanda airport
Det var fortfarande mörkt ute när väckarklockan ringde, klockan 04.45. 45 minuter senare satt jag som enda passagerare på buss 56 till Centralen för att hoppa på Flygbussen. Kunde nästan tro att jag var den enda vakna personen i stan, utöver stavgångaren som pinnade förbi busshålplatsen på Kungsholms strand.
Nu är jag in-checkad och klar. Gate 18, flyget avgår 09:10. Jag landar strax efter klockan 18 svensk tid, strax efter lunch i New York.
Från Newarks flygplats tar jag NJ-Transit-tåget till Penn Station, promenerar Broadway söderut till Annelis jobb där jag får stuva undan packningen. Sen väntar en slapp dag på Manhattan. En promenad i Central Park skulle vara skönt. Kanske en fika på P & W's Sandwich Shop mellan 110th och 111th St på Amsterdam Ave efteråt. Eller Hungarian Pastry Shop som ligger vägg i vägg.
Eller så tar jag Central Park en annan dag och åker till Tompkins Square Park i East Village istället och återupptäcker Alphabet city.
Det är svårt att begripa att jag idag kommer att gå på New Yorks gator, stirra upp mot skyskraporna, höra taxibilarna tuta och "Stand clear of the closing doors, please"-mannens trygga stämma i tunnelbanan och dricka billigt blaskkaffe.
Snart är jag där!
Nu är jag in-checkad och klar. Gate 18, flyget avgår 09:10. Jag landar strax efter klockan 18 svensk tid, strax efter lunch i New York.
Från Newarks flygplats tar jag NJ-Transit-tåget till Penn Station, promenerar Broadway söderut till Annelis jobb där jag får stuva undan packningen. Sen väntar en slapp dag på Manhattan. En promenad i Central Park skulle vara skönt. Kanske en fika på P & W's Sandwich Shop mellan 110th och 111th St på Amsterdam Ave efteråt. Eller Hungarian Pastry Shop som ligger vägg i vägg.
Eller så tar jag Central Park en annan dag och åker till Tompkins Square Park i East Village istället och återupptäcker Alphabet city.
Det är svårt att begripa att jag idag kommer att gå på New Yorks gator, stirra upp mot skyskraporna, höra taxibilarna tuta och "Stand clear of the closing doors, please"-mannens trygga stämma i tunnelbanan och dricka billigt blaskkaffe.
Snart är jag där!
tisdag 23 september 2008
Tystnad.
Mobilen var så tyst, hela dagen. Till slut ringde jag till den för att se att den fungerade som den skulle.
Patetiskt? Ja. Men jag tycker inte om det ordet.
En biobesökare glömde ett ex av Expressen vid biljettkassan ikväll. Jag läste den på tunnelbanan hem. Tydligen är Carolina Gynning och Andreas Kleerup tillsammans. Vad fint. Jag tror att de passar bra ihop.
Patetiskt? Ja. Men jag tycker inte om det ordet.
En biobesökare glömde ett ex av Expressen vid biljettkassan ikväll. Jag läste den på tunnelbanan hem. Tydligen är Carolina Gynning och Andreas Kleerup tillsammans. Vad fint. Jag tror att de passar bra ihop.
lördag 20 september 2008
Amerikanen inom mig
Denna förkylning har inte helt varit som andra förkylningar. Denna gång har jag snytit mig i äkta Kleenex-stil. Precis som de gör i Amerika.
Förut förstod jag inte alls poängen med Kleenex-askar. Är det någon på den här sidan om Atlanten som någonsin känt ett behov av Kleenex?
Om det inte hade varit för teven hade Kleenex varit okänt för Europa. Det är genom amerikanska produktioner vi har bekantat oss med de pappersfyllda askarna. Utöver teveserierna har de en fast roll i talk-shows, var det "Sally" som alltid hade ett paket på soffbordet?
Men saker och ting förändras, ett halvår i USA påverkar en på fler sätt än vad man tror. I huset i South Orange fanns de på tre bestämda ställen, i de båda bardrummen och köket. Efter ett kort tag blev det tydligt. En kleenex är trevligare att snyta sig i än en bit toalettpapper, oavsett kvaliteten. Och de är behändigare än pappersnäsdukar, eftersom de går att spola ner i toaletten utan att stopp bildas. En ny vana utvecklades.
I förra veckan, när det inte gick att missta sig på att jag hade blivit förkyld, köpte jag mig ett paket "ansiktsservetter", som de kallas här. Och varje gång jag har snytit mig har det varit lite roligare än vanligt. Jag är fast.
Nej, nu måste jag verkligen gå och lägga mig.
Förut förstod jag inte alls poängen med Kleenex-askar. Är det någon på den här sidan om Atlanten som någonsin känt ett behov av Kleenex?
Om det inte hade varit för teven hade Kleenex varit okänt för Europa. Det är genom amerikanska produktioner vi har bekantat oss med de pappersfyllda askarna. Utöver teveserierna har de en fast roll i talk-shows, var det "Sally" som alltid hade ett paket på soffbordet?
Men saker och ting förändras, ett halvår i USA påverkar en på fler sätt än vad man tror. I huset i South Orange fanns de på tre bestämda ställen, i de båda bardrummen och köket. Efter ett kort tag blev det tydligt. En kleenex är trevligare att snyta sig i än en bit toalettpapper, oavsett kvaliteten. Och de är behändigare än pappersnäsdukar, eftersom de går att spola ner i toaletten utan att stopp bildas. En ny vana utvecklades.
I förra veckan, när det inte gick att missta sig på att jag hade blivit förkyld, köpte jag mig ett paket "ansiktsservetter", som de kallas här. Och varje gång jag har snytit mig har det varit lite roligare än vanligt. Jag är fast.
Nej, nu måste jag verkligen gå och lägga mig.
Tråkmåns
Ibland är livet så ospännande, osexigt och olustfyllt det bara kan bli. Jag tror att man behöver de stunderna också. Jag är i alla fall inne i en sådan period nu. Men det brukar betyda att jag får några av de mest ospännande, osexiga och olustfyllda, men ack så nödvändiga, sakerna gjorda;
Dammsugit våningen. (En av de få fördelarna med att bo på 17 kvadratmeter är att det tar inte så lång tid.)
Tvättat fönstret (Om det inte gjordes i våras, eller våren innan det, så är det på tiden, minst sagt.)
Målat tånaglarna (Bara att välja rätt rosa nyans kan ta ett tag.)
Lagat thai-gryta from scratch, från eget huvud! (Den här gången blev det gott, också!)
Skickat viktiga mail (Det tar alltid längre tid än vad man tror.)
Planerat närmsta framtiden, dvs helgen (Plugg, jobb, promenad på Djurgården, yes!)
Och så har jag kollat på ännu mer Sex and the City, till den grad att jag börjar tänka "livet är precis så här", "det här är min bibel" och "jag vill bli som hon" och jag börjar längta efter att vara 35 år, leva på hemkörd mat och bo på Manhattan, såklart.
Perioden är slut för denna gång. Imorgon måste jag vara produktiv och effektiv igen. Och det betyder att jag måste gå och lägga mig nu!
Dammsugit våningen. (En av de få fördelarna med att bo på 17 kvadratmeter är att det tar inte så lång tid.)
Tvättat fönstret (Om det inte gjordes i våras, eller våren innan det, så är det på tiden, minst sagt.)
Målat tånaglarna (Bara att välja rätt rosa nyans kan ta ett tag.)
Lagat thai-gryta from scratch, från eget huvud! (Den här gången blev det gott, också!)
Skickat viktiga mail (Det tar alltid längre tid än vad man tror.)
Planerat närmsta framtiden, dvs helgen (Plugg, jobb, promenad på Djurgården, yes!)
Och så har jag kollat på ännu mer Sex and the City, till den grad att jag börjar tänka "livet är precis så här", "det här är min bibel" och "jag vill bli som hon" och jag börjar längta efter att vara 35 år, leva på hemkörd mat och bo på Manhattan, såklart.
Perioden är slut för denna gång. Imorgon måste jag vara produktiv och effektiv igen. Och det betyder att jag måste gå och lägga mig nu!
fredag 19 september 2008
Fortfarande halsont
12 timmar sömn, 2,5 kannor med te, 5 kiwifrukter, 4 äpplen och 5 satsumas gav oväntat lite resultat. Vad ska jag göra för att bli frisk??
Ovanligt ofruktsam dag, men jag tänkte att sjukdomen kanske behöver lite vila. Inte masa iväg till universitetet, biblioteket eller jobbet som jag har gjort alla andra dagar. Bara dricka te, kolla på Sex and the City och äta linssoppa. Så blev det. Iklädd myskläder och raggsockor. Vilken fantastisk dag!
Fick ett sms från Evelina med en uppmaning om att kolla på sida 16 i Metro, efterföljt av en rad utropstecken. När jag väl gav mig ut letade jag upp ett exemplar av tidningen och bläddrade sidan. Min första tanke var att hon var med, så var inte fallet. Hennes meddelande syftade på en artikel om att Polen vill kastrera pedofiler. Det är lustigt, vem hade trott att Polen skulle gå i bräschen för det?
Ovanligt ofruktsam dag, men jag tänkte att sjukdomen kanske behöver lite vila. Inte masa iväg till universitetet, biblioteket eller jobbet som jag har gjort alla andra dagar. Bara dricka te, kolla på Sex and the City och äta linssoppa. Så blev det. Iklädd myskläder och raggsockor. Vilken fantastisk dag!
Fick ett sms från Evelina med en uppmaning om att kolla på sida 16 i Metro, efterföljt av en rad utropstecken. När jag väl gav mig ut letade jag upp ett exemplar av tidningen och bläddrade sidan. Min första tanke var att hon var med, så var inte fallet. Hennes meddelande syftade på en artikel om att Polen vill kastrera pedofiler. Det är lustigt, vem hade trott att Polen skulle gå i bräschen för det?
onsdag 17 september 2008
C-vitaminerna anfaller!
Kvällens taktik är att chocka förkylningsvirusen med c-vitamin och te! Jag har förberett en stor tallrik fruktsallad innehållandes äpplen, satsumas och kiwi! Massor utav kiwi!
Till det, en kanna te. Sibyllans Spice-krydd-blandning. (Märkligt namn på teet egentligen, väldigt kaka på kaka. Kan tänka mig att det är anpassat för östermalms äldre krets, som kanske inte förstår att spice syftar på att det är ett kryddte.)
För er som inte vet det, jag är en kryddteälskare. Chai, kashmiri och saffran/chili är andra favoriter. De flesta fruktteer smakar bara konstgjort. Min mamma tillhör en egen kategori teälskare, hon dricker bara ceylonte, hon tycker till och med att earl gray smakar parfymerat.
Nog om te.
Om inte c-vitaminbomben gör tricket vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag börjar misströsta. Nog om förkylningen. Vi hörs en annan dag.
Till det, en kanna te. Sibyllans Spice-krydd-blandning. (Märkligt namn på teet egentligen, väldigt kaka på kaka. Kan tänka mig att det är anpassat för östermalms äldre krets, som kanske inte förstår att spice syftar på att det är ett kryddte.)
För er som inte vet det, jag är en kryddteälskare. Chai, kashmiri och saffran/chili är andra favoriter. De flesta fruktteer smakar bara konstgjort. Min mamma tillhör en egen kategori teälskare, hon dricker bara ceylonte, hon tycker till och med att earl gray smakar parfymerat.
Nog om te.
Om inte c-vitaminbomben gör tricket vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag börjar misströsta. Nog om förkylningen. Vi hörs en annan dag.
Ge dig!
En vecka får en förkylning ta, tops! Sedan ska den vara över. Basta. Sedan får den komma tillbaka tidigast efter ett kvartal, det dröjer ett halvår om jag har tur.
Nu har förkylningen dragit över en vecka. Dessvärre känns det inte som att den är på väg att ge med sig heller.
Jag är trött på att gå runt och snora. Jag avskyr att vakna upp på morgonen med förstoppad näsa och snustorr mun, för att man har andats genom munnen halva natten. Jag vill inte få hostattacker. Jag vill inte bli beroende av nässpray (tionde dagen närmar sig, och då måste jag sluta, tvärt). Och jag vill inte dricka Echinacea-droppar som smakar gammalt blomvatten. Jag vill inte vara rädd för att smitta ned andra.
Nu har förkylningen dragit över en vecka. Dessvärre känns det inte som att den är på väg att ge med sig heller.
Jag är trött på att gå runt och snora. Jag avskyr att vakna upp på morgonen med förstoppad näsa och snustorr mun, för att man har andats genom munnen halva natten. Jag vill inte få hostattacker. Jag vill inte bli beroende av nässpray (tionde dagen närmar sig, och då måste jag sluta, tvärt). Och jag vill inte dricka Echinacea-droppar som smakar gammalt blomvatten. Jag vill inte vara rädd för att smitta ned andra.
tisdag 16 september 2008
måndag 15 september 2008
25 oktober är uppbokad!
Så, då var anmälan klar. Pengarna är inbetalade, 350 kronor, föhoppningsvis välinvesterade. Nu finns ingen återvändo, högskoleprovet väntar! Som jag längar... Not.
Jag har gått igenom det en gång innan, det är en av de värsta sakerna jag gått igenom, näst efter grillningen på amerikanska ambassaden i vintras. Från klockan 8 på morgonen till 16 på eftermiddagen sitter man i högkoncentrerat tillstånd och kryssar i rutor. Timmarna går visserligen fort förbi, men den migränen som kom när spänningen väl släppte går inte att jämföra med något annat jag har varit med om.
Försöker intala mig att denna gång kan inte vara lika jobbig som den senaste, och hittills enda, högskoleprovupplevelsen. Och om jag vill bli jurist på konsumentverket en dag så har jag inte mycket val. Bring it on!
Jag har gått igenom det en gång innan, det är en av de värsta sakerna jag gått igenom, näst efter grillningen på amerikanska ambassaden i vintras. Från klockan 8 på morgonen till 16 på eftermiddagen sitter man i högkoncentrerat tillstånd och kryssar i rutor. Timmarna går visserligen fort förbi, men den migränen som kom när spänningen väl släppte går inte att jämföra med något annat jag har varit med om.
Försöker intala mig att denna gång kan inte vara lika jobbig som den senaste, och hittills enda, högskoleprovupplevelsen. Och om jag vill bli jurist på konsumentverket en dag så har jag inte mycket val. Bring it on!
lördag 13 september 2008
Från m/s Sjöbris
Är på väg tillbaka till stan efter ca 23 timmar på Blidö. Där blev det klart att hösten väntar runt hörnet, den kommer snabbare till skärgården än till stan.
Det var riktigt kallt och rått i luften, jag gick helst inte ut med mina förkylda luftrör. Istället satt jag med skolböckerna i verandan och njöt av tystnaden och brasan i öppna spisen. När jag är i stan är det precis det jag längtar efter, det där lugnet, även om det är lätt att känna sig hopplöst ohipp. Små doser är lagom, en eller två dagar eller så.
Det blev en lugn fredagskväll med far och Snickar-Emil. Vi åt grillat och jag fick till och med en egen bit viltsvin. Det var inte dumt. Vid midnatt låg alla och sov. Tolv timmar senare väcker pappa mig. Man sover gott ute på landet, inget storstadsbrus och inga grannar som väcker en.
Mitt sällskap åkte vidare till Norröra, aka Saltkråkan, där kräftskiva väntar ikväll. Jag sitter på båten. Min kväll kommer att tillbringas med engelskaböckerna och te.
Det var riktigt kallt och rått i luften, jag gick helst inte ut med mina förkylda luftrör. Istället satt jag med skolböckerna i verandan och njöt av tystnaden och brasan i öppna spisen. När jag är i stan är det precis det jag längtar efter, det där lugnet, även om det är lätt att känna sig hopplöst ohipp. Små doser är lagom, en eller två dagar eller så.
Det blev en lugn fredagskväll med far och Snickar-Emil. Vi åt grillat och jag fick till och med en egen bit viltsvin. Det var inte dumt. Vid midnatt låg alla och sov. Tolv timmar senare väcker pappa mig. Man sover gott ute på landet, inget storstadsbrus och inga grannar som väcker en.
Mitt sällskap åkte vidare till Norröra, aka Saltkråkan, där kräftskiva väntar ikväll. Jag sitter på båten. Min kväll kommer att tillbringas med engelskaböckerna och te.
onsdag 10 september 2008
Jag ska till NY!
Ahhhhhhh!!!
Jag har slagit till på ett par flygbiljetter till New York!
30 september till 7 oktober är jag borta.
Det var ett himla trassel för att hitta hyffsade priser på biljetterna, men till slut fann jag dem på kilroy.
Nu ska jag till Ritorno och läsa, läsa, läsa. Om någon har lust att titta in!
Jag har slagit till på ett par flygbiljetter till New York!
30 september till 7 oktober är jag borta.
Det var ett himla trassel för att hitta hyffsade priser på biljetterna, men till slut fann jag dem på kilroy.
Nu ska jag till Ritorno och läsa, läsa, läsa. Om någon har lust att titta in!
måndag 8 september 2008
Förbannade förkylningshelvete
Jag frös inatt. Nicht gut. Märkte även att jag satt och frös på biblioteket idag, i min varma stickade tröja. Even worse. Även näsan visar förkylningssymptomer. Panik!
I natt blir det vinterpyjamasen och kanske till och med raggsockor. Och Nyquil!
Världens bästa förkylningspreparat, insmugglat från landet i väst. Där har de bra grejer, för där får man inte bli sjuk. "It's a drug" som Daddy D sa. Det ska nog styra upp situationen.
Var i Skärholmen idag, eller SKHLM som det numera heter. Jag sa Skärhomlen när jag var liten, då pappa, jag och kaninen Nisse bodde i betongförorten på Ekholmsvägen 170 B och hade telefonnummer 740 740 7.
Det är småläskigt att åka dit, det är det varje gång. En del saker är välbekanta, torghandeln, Vivo Prisma och Munirs utländska delikatesser, jag är glad att de finns kvar! För det är inte så mycket annat som är sig likt. Jag önskar att jag kunde säga att det har förändrats till det bättre, men det tycker jag inte. Det flådiga köpcentrumet har blivit en ironisk kontrast till bostadshusen och människorna som bor där. De ser slitna ut, både byggnaderna och folket. Jag har svårt att tro att ett köpcentrum, oavsett vem det är invigt av, kommer att förbättra situationen för dem.
Att åka till Skärholmen är en känslomässig blandnig av förlorad optimism och barndomsminnen. Jag funderade på att ta mig upp på kullen för att återse huset vi bodde i, jag har bara varit förbi där någon enstaka gång sedan vi flyttade, för 10 år sen. Men jag kunde inte. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat. Och det är riktigt läskigt. När ett kapitel är avslutat, då är det det. Jag är inte den som går och påtar i gamla minnen frivilligt, mest av anledningen att jag inte känner igen den personen jag var förr i tiden. Det är riktigt riktigt läskigt. Så det är bäst att låta dem vara.
I natt blir det vinterpyjamasen och kanske till och med raggsockor. Och Nyquil!
Världens bästa förkylningspreparat, insmugglat från landet i väst. Där har de bra grejer, för där får man inte bli sjuk. "It's a drug" som Daddy D sa. Det ska nog styra upp situationen.
Var i Skärholmen idag, eller SKHLM som det numera heter. Jag sa Skärhomlen när jag var liten, då pappa, jag och kaninen Nisse bodde i betongförorten på Ekholmsvägen 170 B och hade telefonnummer 740 740 7.
Det är småläskigt att åka dit, det är det varje gång. En del saker är välbekanta, torghandeln, Vivo Prisma och Munirs utländska delikatesser, jag är glad att de finns kvar! För det är inte så mycket annat som är sig likt. Jag önskar att jag kunde säga att det har förändrats till det bättre, men det tycker jag inte. Det flådiga köpcentrumet har blivit en ironisk kontrast till bostadshusen och människorna som bor där. De ser slitna ut, både byggnaderna och folket. Jag har svårt att tro att ett köpcentrum, oavsett vem det är invigt av, kommer att förbättra situationen för dem.
Att åka till Skärholmen är en känslomässig blandnig av förlorad optimism och barndomsminnen. Jag funderade på att ta mig upp på kullen för att återse huset vi bodde i, jag har bara varit förbi där någon enstaka gång sedan vi flyttade, för 10 år sen. Men jag kunde inte. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat. Och det är riktigt läskigt. När ett kapitel är avslutat, då är det det. Jag är inte den som går och påtar i gamla minnen frivilligt, mest av anledningen att jag inte känner igen den personen jag var förr i tiden. Det är riktigt riktigt läskigt. Så det är bäst att låta dem vara.
fredag 5 september 2008
Såpa-Håkan
Det här var hösten 2000. Några månader innan jag fick samlingsskivan med hitsen från året som gått i julklapp, där "Känn ingen sorg för mig Göteborg" fanns med. Det var så jag upptäckte Håkan. Det var då jag övergav Power Hit Radio, som hjärntvättade skolan.
Jag blev hans största fan. Klädde mig i sjömanskläder på konserterna. Stod ALLTID längst fram vid scenen. Hängde på forumet på hakanhellstrom.com. Jag följde varje steg i hans karriär. Under några år var han GUD.
Trodde jag. Idag vändes allt upp och ner. Läste på DN.se om att han en gång för länge sedan varit med i ett avsnitt av TV3:s såpa "Vita lögner". Och på Youtube hittade jag beviset.
Det kom som en överraskning. Men den största överraskningen är, hur kunde jag ha missat det?! Varför diskuterades det inte av de fanatiska fansen på forumet? Varför stod det inte med i någon artikel? Varför får jag reda på det först september 2008?
Jag är förbryllad. Känner mig näst intill lurad. Jag var ju hans största fan.
Ge mig sovmorgon!
För femte dagen i rad ringer väckarklockan 07:00. Av någon märklig anledning spelas inte den fina, klassiska musiken så tidigt på morgonen i P2. Istället är det nyheter, på finska, eller samiska, jag vet inte. Det är oerhört svårt att placera språket i ett nyvaket, yrvaket tillstånd.
En halvtimme senare stuvar jag in välsorterad tvätt (inget rött bland det vita här inte!) i tvättstugans nya high-tech-tvättmaskiner. Allt körs på 40 grader, inte ens det som kräver fintvätt ser ut att ta skada, ingenting har krympt. Ketchupfläckarna på trenchcoaten jag fyndade på fyllan gick bort. Yes! Det blir totalt fem maskiner, sammanlagt femton kilo enligt tvättmaskinens våg. Klockan 7 på morgonen, före frukosten, före kaffet.
Men jag var illa tvungen. Annars hade jag stått inför dilemmat "jag har inte en (färgglad)tråd att sätta på mig!" imorgon, det hade inte gått.
Snart är den här helvetesveckan (läs jobbvecka) över. Jag har kryssat mellan hemmet-universitetet-jobbet var dag. I helgen ska jag unna mig riktig helg, lata mornar och fest! Men jobbet slipper jag inte. Till nästa vecka har saker och ting lugnat ner sig, hoppas jag.
Nu ska jag plocka på mig ett ex av DI Weekend och dricka kaffe! På Rekofabriken, en fin café/butik i Hammarbyhöjden som öppnade när jag var borta i Amerika. Sen Zita.
En halvtimme senare stuvar jag in välsorterad tvätt (inget rött bland det vita här inte!) i tvättstugans nya high-tech-tvättmaskiner. Allt körs på 40 grader, inte ens det som kräver fintvätt ser ut att ta skada, ingenting har krympt. Ketchupfläckarna på trenchcoaten jag fyndade på fyllan gick bort. Yes! Det blir totalt fem maskiner, sammanlagt femton kilo enligt tvättmaskinens våg. Klockan 7 på morgonen, före frukosten, före kaffet.
Men jag var illa tvungen. Annars hade jag stått inför dilemmat "jag har inte en (färgglad)tråd att sätta på mig!" imorgon, det hade inte gått.
Snart är den här helvetesveckan (läs jobbvecka) över. Jag har kryssat mellan hemmet-universitetet-jobbet var dag. I helgen ska jag unna mig riktig helg, lata mornar och fest! Men jobbet slipper jag inte. Till nästa vecka har saker och ting lugnat ner sig, hoppas jag.
Nu ska jag plocka på mig ett ex av DI Weekend och dricka kaffe! På Rekofabriken, en fin café/butik i Hammarbyhöjden som öppnade när jag var borta i Amerika. Sen Zita.
onsdag 3 september 2008
Underbara universitetet
Har en ledig timme mellan föreläsningarna. På Lantis serverades den äckligaste spenatsoppan, men den var billig.
Idag föreläste amerikanen Alan. Det är löjligt kul att lyssna på riktig amerikanska, det känns som att jag är tillbaka i USA. Tunnelbaneresan genom stan är en flygtur över Atlanten.
För övrigt har jag hittat den perfekta veckan för den riktiga flygturen över Atlanten, om allt vill sig väl blir det den 30:e september!
Den här dagen kunde inte ha fått en bättre start. Kollade mailen över frukost, hade fått ett från min New York-vän Mikaela som nu har återvänt till Sverige. Hon kommer på Den stora färgfesten! på lördag!!! Så kul, så kul!
Idag föreläste amerikanen Alan. Det är löjligt kul att lyssna på riktig amerikanska, det känns som att jag är tillbaka i USA. Tunnelbaneresan genom stan är en flygtur över Atlanten.
För övrigt har jag hittat den perfekta veckan för den riktiga flygturen över Atlanten, om allt vill sig väl blir det den 30:e september!
Den här dagen kunde inte ha fått en bättre start. Kollade mailen över frukost, hade fått ett från min New York-vän Mikaela som nu har återvänt till Sverige. Hon kommer på Den stora färgfesten! på lördag!!! Så kul, så kul!
måndag 1 september 2008
Pippi och jag.
Det har hänt något med mig. Jag går upp innan klockan 8 på morgonen. Jag sitter i timmar på biblioteket och läser, läser, läser. Och jag tycker att det är kul! Så pass att jag ser fram emot dagens föreläsningar på universitetet.
Jag vet precis vad som har hänt med mig. Det kallas självdisciplin, någonting jag brast i tidigare.
Det är inget vackert ord, självdisciplin. Men det är ingen dum sak. Man får saker gjorda. Och slipper stressa. Så skönt!
Kom just att tänka på Pippi Långstrump. Det är en tjej med självdisciplin! Hon säger åt sig själv när det är läggdags, och om hon inte lyssnar så säger hon till sig själv på skarpen!
Jag vet precis vad som har hänt med mig. Det kallas självdisciplin, någonting jag brast i tidigare.
Det är inget vackert ord, självdisciplin. Men det är ingen dum sak. Man får saker gjorda. Och slipper stressa. Så skönt!
Kom just att tänka på Pippi Långstrump. Det är en tjej med självdisciplin! Hon säger åt sig själv när det är läggdags, och om hon inte lyssnar så säger hon till sig själv på skarpen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
